elin goes no candy

Rickard var snäll och kastade in fyra godisar till vårt rum. Alla fick varsin, dock kunde jag inte fånga den flygande Riesenkolan så den flög ner på golvet. Medan jag letar efter den hör jag knubbson ge ifrån sig ett vilt krigsrop och dyka ner på golvet. När jag, sekunden efter, tittar på henne ser jag bruna, kladdiga ränder av choklad som sipprar ut mellan hennes tänder.

Ingen Riesen för mig, två för knubbson.

that's life


Give me a comment?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0