när en parkbänk sviker

" K o m m e r  d u  i h å g  h u r  d e t  v a r  f ö r  e t t  å r  s e d a n ? Hur allt var nytt, spännande? Ändå visste vi hur vi skulle bete oss; vi sa de rätta sakerna, vi ljög de nödvändiga lögnerna och vi var båda medvetna om vad vi gav oss in på. Nu är det annorlunda, men det känns ändå som någon slags fånig repetition av den förra hösten. Det går inte en dag utan att man tänker "för ett år sedan så.." eller "tänk om det fortfarande kunde kännas som det gjorde för ett år sedan.." . Nu har alla glömt replikerna, de vet inte vad de ska säga. Det gör inte vi heller. Jag trött på det här, trött på att vara som en gammal maskros, vars frön bara blåser enligt vindens riktning. Hur många gånger har jag inte varit trött på det? Varför blir det aldrig någon ändring? Jag hoppas att den styrkan som krävs för att kunna förändras, snart meddelar sin närvaro. "



Give me a comment?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0