SSSSPIKEY - like a gay tarantella

Sitter vid denna stund med huvudet lutandes i ena handen. Tufft att skriva med en hand, men det rullar. I alla fall. Huvudet är tvunget att vila i min inte alltför välmanikyrerade hand, på grund av att det är så fullt av orealistiska, men ack så naiva, tankar. Dock måste jag erkänna att det inte bara svävar omkring overkliga tankar i mitt lockiga huvud. Nej, man kan även finna en slags oro där inne. En oro som huvudsakligen rör mitt stackars hår. En liten fågel (a.k.a. min hand) viskade till mig att håret inte längre är lent (som om det någonsin varit det...), utan snarare känns som en enda stor tistel. Detta kan då bero på alla strapatser (a.k.a. färgningar) som mitt hår har utsatts för.

Men jag lovar er kära vänner; absolut högst två färgningar till. NEJ, skriker ni då, och slår nävarna i bordet. JO, blir mitt svar. En blekning till för att få det att bli blont. Om det visar sig bli en fin färg, då räcker det med den färgningen. Men blir det platinablont, nej då står jag inte ut! Då blir det minsann en mörkblond färgning för att täcka över det som skulle ha varit synd i sin renaste form. Inget illa mot de med platinablont hår, jag tycker det är skitsnyggt. Snarare är det så att platinablont inte passar mig, vare sig det gäller utseendet eller personligheten.

Jag skakar bekymrat på mitt stackars huvud, när jag tittar på en bild jag snart ska ladda upp här. Detta  är mitt hår, från augusti tills nu. Hur förvandlades den blyga, fega, rädda lilla tjejen Elin till den galna färgexperimenterande grisbitchen Elin? Som om det skulle finnas något (s)vettigt svar...


5 färgningar, på 5 månader. Skåda, och fasa.

julkänsla köpes' kontakta [email protected]

Nu är det såhär att 'the journalistik people' har haft en otroligt chillig vecka, so far. Det återstår ju att se hur det blir imorgon. Just det; imorgon, och inte imorgon & fredag!

För fredagen vet vi ju alla att den kommer bli så kyligt chillig att inte ens chili är hett nog för att värma upp oss.

För återgå till skrytandet. I måndags slapp alla söta matten, det vill säga personerna i grupp A blev de lyckliga jävlar som slapp självmordstankar, åtminstone tills efter lovet. Dessutom var vår stackars svenskalärare sjuk (någon som injicerade en spruta i henne i förbifarten? creds to you! skulle dock ha varit 1000 gånger bättre om du injicerat den i ett visst påslakan...). Detta gjorde så att eftermiddagen blev helt fri från skola.

Tisdagen var inte mycket sämre den, nej då var vi lediga för hela slanten! Självklart spenderades dagen med så nödvändiga saker som möjligt (ansiktsmasker, ben & jerry's & Love Actually).

Och så har vi idag då. Onsdag. Bara ordet ger en rysningar i hela kroppen, då man genast kommer att tänka på lärare iförda sängkläder som i all evighet står vid en tavla och försöker förklara olika ord för "tända". Just det där med att en lärare bär sängkläder känns även a little bit too kinky, om ni fattar vad jag menar...

I alla fall; det visade sig att stackars Nadja fortfarande mådde dåligt av den där injiceringen, så hon stannade hemma. Påslakanet kan inte heller ha varit särskilt friskt idag; hon lät oss sluta tidigare? Spända och fulla av misstänksamhet gick därför grupp B och några sötnosar från A ut från klassrummet.

puss och kram, jag vet jag är phett lam

"-Idag är det en jättebra film på trean, klockan 21. Vad heter den nu igen... hmm.. Jag kommer faktiskt inte ihåg, men jag vet att jag tyckte att den var rolig i alla fall!
-Du menar väl inte Titanic?
-Ja!! Just det, så var det ja!"

Jo. Jomen det känns skönt att veta att den virrpannan (även kallad P-A-P-P-A) ska köpa en julklapp till mig. En. Det räcker liksom inte med att få ett par julklappar, varav en/två stycken kan vara något som man verkligen kan tänka sig att använda. Nej, nu blir det en enda julklapp. Hmm, undra hur många procents chans det är att det blir något jag tycker om..?

Skulle inte förvåna mig om det inte ens blir en julklapp, och tomten får skulden.

Nä, jag ska inte klaga. Papi ska faktiskt skänka resten av pengarna till Röda Korset. Guess that makes me a very good girl (tomten, känner du vibbarna?).

Från ett ämne till ett annat; jag är förkyld som satan! Not exactly a great feeling... Snoret forsar och nässprejen som jag hade längtat efter så länge.. Ja, den är trasig. Hur fan kan man ha sönder en nässprej, undrar kanske ni då. Jo, är det så att det inte finns en användarhandbok som säger exakt hur man får av korken på Renässansnässprej, så tar man kökskniven och hugger av den. Därför rinner dropparna långsamt nerför den lilla plastflaskan när man tycker på den.


näsgnuggningar från er älskade (men något snoriga) elin

Min lillasyster har visat sig vara otroligt naiv. Hon trodde, tills alldeles nyss, att jag, JAG, skulle komma ihåg något av det jag lärde mig i högstadiet?!

Stackar'n. Hon borde ha förstått att högstadiet mer handlade om dramatiska förändringar än att faktiskt lära sig något. Denna bild ger ett grymt bra exempel på en sådan förändring:

Denna dag har vart en riktigt nödvändig & nyttig dag! Efter att ha vaknat upp och sedan spenderat morgonen i sängen med datorn i knät, drog familjen en stanare och begav sig med iver & förväntansfull nyfikenhet mot city. Väl framme stannade minstingen (a.k.a trettonåringen) vid ett stånd och började fingra på ett par lovikavantar. Hade mellanbarnet (a.k.a. jag) gjort samma sak, hade detta inte setts med särskilt socialt accepterande ögon. Men på grund av minstingens felfria yttre och hennes mogna stil, så blängde endast halva stans ungdomar på den underliga samlingen vid ståndet.

Efter denna pärs fick den äldsta i familjen (a.k.a mamma) en otroligt bra idé. Varför inte ge mellanbarnet en ny väska? Mellanbarnet tackade och bockade, och gick ut från Accent med ett fånigt leende och en dinglande kasse (size XL). Minstingen såg lika glad ut hon, men helt nöjd var hon inte. Nej, på grund av hennes totala fail i försöket att få mellanbarnet att välja en orange väska, kunde ett par sänkta ögonbryn svagt anas av den uppmärksamme.

Besöket i stan urartade mer & mer, tillslut var det nästan lika illa som en högljudd och salivframkallande debatt mellan familjens äldsta medlem och familjens äldre släkting (a.k.a mamma vs. morfar). Mellanbarnet fann att hennes plats i tillvaron inte lämpligtvis var Hemköp på Åhléns, utan mötte istället en viss brud med känsla för stil & mode (a.k.a Maria). De begav sig dystert till t-shirtsaffären mitt i Forumgallerian. Dock insåg de alldeles försent att den stilsäkra bruden snart skulle mista mellanbarnets förtroende, genom att köpa en t-shirt med en fågel som blödde näbblod (?) endast på grund av att någon som kallar sig Johan Palm har burit en sådan.

Stanaren slutade med ett hungrigt mellanbarn som med stora kliv begav sig hemåt. Hemåt mot lägenheten som nyligen har upptäckts med samma ljusslingor i vardagsrumsfönstrena som Lustgården har i sina skyltfönster. I handen bar hon en påse som vittnade om hennes förmiddag; ett par vita stickade strumpbyxor, ett par mörkgråa stickade strumpbyxor, ett par svarta stickade strumpbyxor & en väska à la Accent.

pussar & sånt

Idag efter skolan stack jag till Linné och blev klippt av Maria. Blev riktigt bra! Inte så stora förändringar, lite uppklippt + att luggen kortades ner så jag kan ha den framåt igen. Håret känns aslent jämfört med förr. Probably p.g.a. plattningen, hårprodukterna och toppningen.

Annars var det en rätt skön dag. Spenderade rätt mycket tid till att försöka hitta ett skojsigt spel (i know, nördvarning), men lyckades inget vidare.

  
Några minibilder för er som är intresserade!

Ha det gött, själv ska jag julstäda lite mer och sedan äta fil, socker och frossssstiga flingor.  Mums.

byee

yo alla coola!


sitter me datan inkopplad i tv'n. hoho de e skillnad från dataskärmen de^^ tänkte bara meddela att jag ska checka en film å äta chips^^ ciao!

Jag har haft en rätt tråkig, Mr. Thought you should know.

Jag tror på slumpen. Och på ödet. Ja, de båda existerar. verkligen. Så måste det vara. Åtminstone i Elins värld, i  hennes ögon. 

Hade jag åkt ner till stan och mött Maria utanför Linné, hade jag kanske kommit hem med ett saligt leende på läpparna. Jag hade kanske varit kär. Lite sådär hopplöst, på låtsas-kär, så att allt kändes lite mera värt. Så att min första tanke om morgnarna inte längre var "neej, varför gå upp? Det kommer ändå inte hända något speciellt idaaaag." utan kanske "hihi, undrar om livet ger mig något tecken idag!"

Men jag åkte inte ner till stan idag. Nej, Elin var hemma och hade en relativt tråkig, men ändå skön dag. För hon lycades ladda ner ett 10-tal bra filmer. Exempel; Barbie och de 12 dansande prinsessorna, Skönheten & Odjuret och Svanprinsessan. Lovely.

Ska nog sova nu. Imorgon ska jag vara på superduperhumör.

byee

Tja.

Sitter och väntar på att Kajsa ska höra av sig. Vi skulle nämligen göra nåt, till exempel fira att historiaprovet är slut. Men hon verkar ha försvunnit. S u c k .

Ska resa mig från soffan och gå och ta en näve nötter, för er som undrar.

byee